Trädgården grundades för att skapa ett mötesrum, skapa ett interkulturellt samhälle, skapa dialog mellan olika kulturer och olika perspektiv och för att lära sig att interagera med människor från olika bakgrunder. I skapandet av trädgården fokuserade Tiroler Bildungsforum, universitetet i Innsbruck, studenterna från högskolan för socialt arbete, på invandrarnas involvering i trädgården. Högskolestudenterna sökte runt bland migranter och invandrarorganisationer i området och kom i kontakt med olika organisationer för att kunna bjuda in så många invandrare som möjligt. Bidraget för de första två åren var tillägnad att arbeta med människor som hade kommit till Österrike för mindre än tre år sedan. För att säkerställa trädgårdens interkulturella karaktär har gruppen beslutat att ingen etnisk grupp av alla trädgårdsmästare ska få överstiga 20 % av alla trädgårdsmästare.

Trädgården samarbetade med en interkulturell kvinnoförening som höll några av sina lektioner på tyska i trädgården och som hade en egen odlingsbädd. En bosnisk kulturförening hade också en odlingsbädd. Det geografiska institutet erbjöd turer i omgivningen och middagsklubben och språkkaféet utförde sina aktiviteter i trädgården och därigenom berikades det interkulturella trädgårdslivet. I början höllsutbildning om ledning och hur man hanterar interkulturella grupper samt hur man hanterar konflikter för alla gruppmedlemmar.

De viktigaste möjligheterna är att lära av varandra, att förstå dig själv i olika roller som någon som lär sig och som någon som är expert och lär ut. Att lära sig tyska och ha en plats att få prata tyska på är en annan fördel med att vara en del av trädgården. Möjligheten för vänskap och nätverk, att bli en del av professionella nätverk av andra trädgårdsmästare, hjälper migranterna med sin professionella integration.

Erfarenheten av mångfald är en fördel för alla trädgårdsmästare oberoende av deras bakgrund.

Efter de första två åren blev trädgården en självständig förening och hade inte längre en betald samordnare. Efter en tid inträffade mer konflikter bland trädgårdsmästarna och trädgårdsgruppen bestämde att en ny samordnare skulle kunna hjälpa till att lösa problemen. Med ett bidrag från staden och kommunen lyckades de anställa en samordnare på några timmar i veckan. Samordnaren var främst kompetent inom projektledning och hade erfarenhet av arbete med invandrare och interkulturella relationer. Hon stödde social interaktion och medräknandet av olika grupper, förbättrad kommunikation och organiserade ett antal aktiviteter. Detta hjälpte trädgården att fungera smidigt igen.

Skillnader i hur man diskuterar och hur man hanterar problem är inte nödvändigtvis relaterade till nationalitet utan också till personliga erfarenheter. Att vara öppen för att förstå varandra ses som en nyckelinställning för att lösa och minska konflikter.

För att hantera olika språknivåer och olika kommunikationsvanor använder trädgårdsgruppen flera strategier som:

• Översättning av viktig information på olika språk
• Översättare för möten
• Använda olika kommunikationskanaler som, Messenger, e-post, brev och textmeddelanden

Att använda ett enkelt språk ses som viktigt men inte alltid lätt att genomföra.

Minskade engagemang och motivation är också ett problem i många grupper. Gemensamma åtgärder gör det lättare att kommunicera och lära av varandra och samtidigt skapa ett samhälle. En annan nyckel till samhällsbyggnaden är trädgårdsfester och att äta tillsammans.

Det är viktigt att ständigt bjuda in trädgårdsmästare och människor från utsidan till aktiviteter och inte förvänta sig att människor kommer själv. Tydliga strukturer och tydligt beskrivna uppgifter hjälper trädgårdsmästare att engagera sig.

Ur intervjuarnas perspektiv är de viktigaste framgångsfaktorerna och initiativen:

• Ett starkt fokus på interkulturellt möte och integration och engagemang från början.
• Ett brett utbud av sätt att samarbeta.
• Att söka professionellt stöd i början och vid behov. T.ex. utbildning för hela gruppen om hur man hanterar interkulturell mångfald och konflikter.

Stipendierna gav å ena sidan möjlighet att organisera en hel del aktiviteter och stöd för invandrarna. Å andra sidan kunde resurserna inte användas för att främja mindre konkreta, mindre uppenbara egenskaper hos trädgården.

Eftersom mycket utbildning och aktiviteter för att skapa sammanhållning och medvetenhet om interkulturella relationer ägde rum under projektets första år, hade trädgårdsmästare som anslöt sig senare inte ha samma fördel som de som var där från början.